Under påskhelgen blev det en tripp till Skåne för att bland annat sparka igång segelflygsäsongen. Jag var lite bekymrad över långfredagens väder då prognosen var osäker och ett regnområde kanske inte skulle hinna dra bort.

Men fredagsmorgonen kom och i min iver vaknade jag tidigt och fick se en åtminstone delvis blå himmel. Då vaknar även lillgrabben i en och man slänger i sig frukosten för att kunna ge sig iväg och leka. Frampå dagen tätnade molnen en del och det utvecklades regnskurar kring flygplatsen. Men i april är vädret ofta "explosivt" och i den ofta kalla luften behöver den starka solen bara kika fram för att det ska bildas uppåtgående luftströmmar - som benämns som termik. Och det gjorde den! Jag och en klubbkamrat gav oss upp under en tveksam himmel men efter ett par nervösa minuter lite väl långt ifrån fältet fick vi tag i termik som snabbt tog oss till betryggande höjd över 1000 meter. Och vi kunde relativt bekymmersfritt förflytta oss mellan de nordvästskånska metropolerna. I ett drygt 500 kg tungt flygplan lyckas naturen hissa oss till väders med emellanåt över 5 m/s vilket för mig är ganska fantastiskt. Jag har med mina betydligt färre kilon försökt att springa i trappor så fort. Det är svårt - väder är emellanåt magnifikt.