För att moln ska kunna bildas behövs tillräckligt med vattenånga i luften. För stackmoln och bymoln, våra vanliga sommarmoln, ska kunna växa till sig behövs dessutom att temperaturen avtar med höjden i atmosfären.

Varm fuktig luft närmast marken och kall luft på höjd är idealiskt för att stackmolnen ska kunna utvecklas till kraftiga bymoln med regnskurar, åska och kanske hagel. Varför är då ofta åskan som kraftigast när vi har riktigt het luft? Det är främst två orsaker. Varm luft har betydligt större förmåga att innehålla vattenånga jämfört med kall luft. Vattenångan när den kondenserar till synliga molndroppar fungerar som "bränsle i brasan" och ger molnet energi. Varm, fuktig luft innebär alltså mycket "bränsle" och goda förutsättningar för molntillväxt. Den andra orsaken till kraftig åska när vi har väldigt varm atmosfär beror på att molnen kan växa sig vertikalt mäktigare jämfört med när det är kall luft som dominerar. Normalt når toppen på ett åskmoln upp till tropopausen som utgör ett spärrskikt i atmosfären för bymolnen. Tropopausen ligger normalt i en kall atmosfär på 7-9 km medan den kan ligga upp mot 12-15 km i het sommarluft. Ett åskmoln i fuktig, varm luft med en hög tropopaus har alltså de bästa förutsättningarna att ge oss ett "sprakande fyrverkeri".